Har inte skrivit på länge nu, men det hör ju inte direkt till ovanligheterna!

 

Hur som helst så har det hänt MYCKET sen sist och i detta inlägg hade jag tänkt att skriva litegrann om olyckan som hände lördagen den 23 mars.

Jag, Mats och Erika hade åkt ner till travbanan här i Lycksele för ett snabbjobb med hästarna på banan. Nu så här i efterhand så kanske vi skulle ha stannat hemma då varken jag eller Erika hade någon bra magkänsla innan vi for (vi  visste dock inte att vi båda kände så då).

Väl nere på banan så var magkänslan långt undanstoppad och vi stallade upp pållarna i utestallarna då gäststallet var fullt med byggmaterial. Hästarna tycke det var lite konstigt men skötte sig ändå exemplariskt! Selade på och körde ner till banan och värmde något bakvarv innan vi voltade för första heatet. Banan var ganska smalt plogad och Ruben tyckte det var lite konstigt att han inte fick trava runt i volten och springa förbi Hypra, men då hon vi bestämt hon skulle ta första spår så fick han gott skritta/takta volten runt innan vi körde iväg. När vi kört iväg så la jag mig utanpå Erika och Hypra med Ruben, kom dock snabbt på att jag skulle ha lagt mig bak och legat där igenom kurvan iallafall. Backade bak Ruben som inte alls blev nöjd av att inte få springa förbi och kom då på att jag inte käkat upp honom. Tar tag i käket och klickar fast det på första hålet och då börjar han slå/sparka bakut (han reagerade på klickljudet som blir när man drar upp käket). Jag tänkte då "men du, slå du, du kommer ändå inte över säkerhetsbågen", innan jag han tänka den meningen klart kom första hoven mot mitt ansikte. Jag hann just så pass parera den och fick då tillbakaslung i vagnen och mötte då upp hoven när den kom för andra gången. BADAM!!!! Fullträff.... Jag tappade balansen när fötterna gled ur fotfästena och föllur framlänges ner mellan sitsen och slagbågen, i samma sekund gick Ruben omkull. Snabbt var jag upp på benen och funderade på hur jag skulle få upp Ruben utan att han skulle göra illa sig, tills jag ser allt blod, det var ju så mycket blod på banan. Tittar mig omkring och försöker få mig en uppfattning om vem som skadat sig tills jag känner hur det, bokstavligt talat, forsar blod nerför min kind och jacka. Erika som kastat över tömmarna till Patrik, som kommit och kollat vad som hänt, sprang förbi mig med en blick som jag inte riktigt kan beskriva och så sa hon "Men herre gud!!!!". Hon skyndade fram till Ruben som legat blixt stilla tills han hörde Erika komma och hon skyndade att sätta sig ner på hans hals/huvud. Mats kom springande från publikplats och tog över åt Erika så hon kunde leda mig till en snödriva att sitta i och sen ringa 112. Även Linnéa och en annan man som var på banan (kommer tyvärr inte igåg hans namn) kom ner och hjälpte till med Ruben.

Jag pratat en stund med kvinnan i telefonen medan jag såg på hur dom försökte få upp Ruben så smidigt som möjligt, när dom tillslut fick upp honom och Mats kunde leda honom av banan så kom chocken för mig. Erika fick skynda att ta av mig  säkerhetsvästen då jag var säker på att jag skulle kvävas och inte långt därefter var abmulanspersonalen på plats.

Det hela slutade med att dom fick sy ihop min kind med 10 stygn och 1 stygn i ögonvrån. Inga frakturer och ingen hjärnskakning, bara ett fruktansvärt styggt sår i ansiktet.

Jag hade verkligen änglavakt, och jag kan fortfarande inte sluta tänka på hur det hade kunnat gå. Men en sak är säker, jag är glad att jag lever och mina änglavakter har ett tufft jobb!!

Efter 5 dagar åkte jag släde efter Ruben och Mats körde,  efter 9 dagar körde vi honom i rockard och jag höll själv i tömmarna och slutligen efter 47 dagar körde jag honom i sulky igen :)

Han har aldrig sen olyckan visat ens en tendens till att slå så det måste ha varit för att han blev rädd.

 

Lite bilder kommer här, titta inte om ni känner att ni är lite känsliga för blod!!